Nu är jag inne i en period med väldigt jobbiga känslor inför trainern. Jag är ohyggligt omotiverad. Jag kräks på den där helvetesmaskinen som står i köket. Visst vet jag att intervallpassen ger effekt. Jag har ökat tröskelpuslen med 10-11 slag och det är alla intervallpassens förtjänst. Så visst är det bra...
Men det är så jävla tråkigt nu!!! I söndags körde jag långa tröskelintervaller, 20-15-10 minuter på 89-92% puls. Idag skulle jag köra 8 st 4/2-minuters men jag kunde inte förmå mig att sätta mig på den. Jag behövde komma ut, så det blev löpning.
Det var riktigt skönt att komma ut och mala på. Jag körde på i ganska lagom uthållightesfart, 5:30 min/km. Det kändes som det gick av sig själv.
Garmin Connect - Aktivitetsdetaljer för Namnlös
Men visst, nu är det vår, raksträckor och fartvind som längtas efter. Typ som denna bilden, från medlutet från Bjärsjölagård mot Övedskloster. Sommarvärme, 9 bar i tubdäcken, rakade ben och driv i rundtrampet. Fan vad jag längtar!!!
