Just nu, på gränsen mellan september och oktober, gränsen mellan nästan-bra-väder-i-slutet-av-sommaren och nu-börjar-hösten-på-riktigt är det skitsvårt att motivera kroppen till träning. Hela alltet bara skriker VA SKALL DET VA BRA FÖR, VA!!! Man är liksom klar med säsongen men ändå inte, man skall börja bygga upp sig för nästa, men det är inte riktigt dags än... Årets mål är uppnådda, nästa års mål ligger väldigt långt fram. Så ja, jag har min värsta utmaning just nu.
Ja ja, det är bara att härda ut, plocka fram pannbenet och bita ihop. Den bästa träningen är den som blir av. Jepp så är det...
