Den senaste tiden har det varit sisådär med träningen. Direkt efter hemkomsten från Italien gick det inte att träna på 1,5 vecka då alla skarpsåren gjorde tokont. Därefter kom jag igång i ett pass men vädret var värdelöst med regn och blåst och skit... Sedan sa det PadaBam! i näsan och en förkylning parkerade sig i snoken. Ytterliggare en tid utan bra träning. Nu har allt släppt och idag var jag ute igen, solen sken, värmen värmde och vinden var snällUnderbart!!!
Vad som var minst lika underbart var att formen inte helt gått och gömt sig i källaren. Visst saknar jag just nu mitt vassaste klipp och mina maxspurter varar inte lika länge. Ändå känns det inte helt hopplöst, under dagens 75 km snittade jag 33 km/h men låg ändå merparten av tiden i de lägre pulszonerna. Med tanke på att jag körde ensam känns det bra att kunna köra lite snabbare än ren slökörning och ändå inte gå på rött på mätaren.
