Vad tar du med dig hem från detta? Jo följande:
Om en cykeltröja ser så här skitig och trasig ut kan man ana varthän det barkar..
Kollar man sedan in motsvarande byxor från samma cyklist är det ng ingen tvekan om vad som hänt. Vurpa. Närkontakt med asfalten. Ganska så ordentlig sådan blev det. I en kurva, där det inte fanns något som på något sätt gav på handen att det kunde inträffa något illa kom vurpan som från ingenstans och drabbade mig med brutal överraskning. I 57,6 km/h släppte cykeln från underlaget och jag stöp i asfalten och gled vidare på min arma kropp. Jag hade inte en chans, plötsligt var bara inte cykeln under mig längre...
Vänster skuldra kom lindrigt undan...
... men det gjorde inte låret. Ungefär stort som en handflata.
Vänster arm och armbåge tog antagligen första smällen. Hojen skall undersökas i detalj nu för att se om det finns några skador. Tur i oturen kom det varken trafik på min väghalva eller på mötande. Fast det vore nästan inte möjligt eftersom Italienarna är väldigt ordentliga i trafiken i bergen. Dom kör på sin sida helstrecket för dom vet att man kan få möte... På det hela taget är allt som har med cykling att göra bättre i Italien, bergen är bättre, backarna längre. Glassen godare och Espresson billigare. Vädret är varmare och trafikanterna vänligare.
Efter en vecka känns det inte alls som jag hunnit bli färdig där nere. Vill åka ned med vändande post, typ. Fast jag lider inte så där jättemycket just nu, för jag sticker ner igen i juli-augusti. Nu är jag bara hemma en sväng och tvättar lite cykelkläder... ;-)
Det kommer nog mer från resan här på bloggen efterhand som jag sorterar minnena. Just nu har jag fullt upp med att packa upp och tvätta...
